Bebi bebi bebi...
Det är mycket bebis nu. Nästan bara faktiskt.
Först och främst för att jag är så trött. För det andra så är ju ingenting med mig själv sig likt. Ingenting blir liksom som man tänkt sig och kroppen överraskar varje dag med något nytt och bebirelaterat.
För det tredje så är det svårt att inte prata om annat med allt och alla än hur det kommer att bli med en liten bebis hemma.
Jag har funderat lite över det här med att jag efter att bebin är född kommer vara enda männsikotjejen i den här lilla familjen. Det känns bra. Jag kommer att få leva ut alla mina kvinnliga sidor och inte behöva dela med mig. Och jag kommer få ha gulliga små rosa rosetter i håret på lillvovvan och halsband med strasstenar utan att mannen klagar. Det kommer bli bra. Jag och hunden i en tjejpakt. ♥
